bärettelse av: A & C (inte klar)

Förord

Det är så svårt att motstå, den här ljuvliga doften den jag inte känt på cirka 100 år. Och när den stod framför mig kunde jag inte motstå den. Jag kastade mig fram genom luften och rakt på henne. "Bastian" utbrast min bror, sebbe flög på mig och in i en annan gränd.



Kap 1

Vi körde som vanligt lite för fort hem men det var ändå ingen som såg oss på denna lilla väg. "ska vi jaga idag?" frågade min syster Elin. "det var ju ett tag sedan nu" sa Elin "jag följer" sa sebbe "men vad e de som oroar dig" sa sebbe som kunde känna vilken känsla de som var i närheten hade. "jag hinner inte" sa jag snabbt "jag har lite annat att fixa" "Okej." Sa Elin. "Som vad? Vad kan vara bättre än att jaga just nu?"

"Det finns vissa prioriteringar..." Sa jag distraherat. En flicka på vägen bredvid gick med bestämda steg på den lilla trottoaren. Sebbe följde min blick.

"Hm... det brukar inte gå folk här. Vi kanske borde sakta ner." Sa han. Jag rörde inte ens bromsen, och Elin ville inte släppa ämnet.

"Vadå för prioriteringar? De enda prioriteringar vampyrer har är ju..." Hon avbröt sig när hon såg vad jag tittade på. Flickan som nu var långt bakom oss. Det var något med henne, funderade jag. Jag vände blicken mot vägen igen, motvilligt. Ja, det var definitivt något fel med henne. Jag kunde inte läsa hennes tankar, jag hörde de inte överhuvudtaget. Det kunde jag med alla andra, läsa deras tankar som om de sa det högt. Elin, t.ex., var inne på nästan rätt spår när hon funderade på vad jag såg i den flickan, och Sebbe, han undrade om jag inte hört honom när han bett mig sakta ner.

"Jag hörde." Försäkrade jag. Sebbe, som alla andra som kände mig tillräckligt väl, var inte förvånad över att jag svarade på hans tanke. Flickans tankar var borta, helt bakom lås och bom. Det kändes som om hon inte ens

tänkte.  Vilket vore väldigt ovanligt. Jag koncentrerade mig på bilkörningen så gott jag kunde, men jag slapp inte undan funderingarna om flickan.


"Dags att gå till skolan!" Utbrast Sebbe ironiskt muntert.

"Åh, jippie." Svarade jag med samma tonfall.

"Skärp er." Varnade min mor.

"Kommer ni eller?" Ropade Elin från dörren. Eller ropade kanske var fel ord. Sa lät bättre. Vi vampyrer, vi hörde bättre än någon människa.

"Vi kommer." Sebbe och jag sprang till dörren.



Kap 2

Skolan var som lika trög som vanligt, första lektionen var matte inte kul när man haft det i mer en 200 år. "Bastian" sa Krister vår matte lärare. "ja" sa jag. "jag ställde nyss en fråga till dig " sa han. "Vad blir 36..." sa han irriterat. "40567"svarade jag han tittade på mig med undrande blick som om han krävde en förklaring. "öh ja" sa han och vände sig om. Dem andra lektionerna gick lika trögt som den första. När det var dags att åka hem mötte mina syskon mig på parkeringen. "jag kan gå hem idag" sa jag. "varför" undrade Elin. "Jag har lust" sa jag skeptiskt. "då ses vi hemma" sa sebbe. "Ja" sa jag och sprang iväg. När jag kom fram till samma ställe som jag sätt flickan stannade jag och väntade på henne bara några minuter efter såg jag någon komma gående på vägen jag stannade och väntade men när personen kom inom synhåll för mig såg jag att det inte var hon. Jag väntade  


Kommentarer

Åsikter? Skriv här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (enbart för oss)

Länka till din blogg/hemsida här:

Låt orden flöda (be kind!):

Trackback
RSS 2.0