Kände att ni kanske borde veta lite om vår vänskap.
Det började med att vi träffades som 1/2/3 (?) åringar på en lekplats utanför mitt dåvarande hem.
Jag minns inte så mycket av det, men eftersom vi var så små var vi knappast blyga och lekte säkert direkt. Eller så var vi jätteblyga och trevade oss fram. Kompisar blev vi iallafall!
Så sågs vi en dag på dagis, och vi blev ännu bättre vänner. Men det var först i 1:an som vi började bli mer som bästa vänner. Vi gick i samma klass, det var en 0-1:a. Vi lekte ofta eftersom vi bodde så nära varandra.
Hittade massa roliga ställen, i träd framförallt ;), och inomhus lekte vi med allt mellan himmel & jord.
Hittade på en massa lekar, rollspel, vi hade så roligt.
Sen flyttade jag, och vi hördes inte av på ett år.
Men så bjöd vi över hennes familj på middag, och vi fann varann igen ;)
Snart visade det sig också att även hon skulle flytta, till ett ställe bara 20-30 min promenad från mig!
Lycka kände jag då.
Nu är nu och vi är fortfarande bästa vänner, föralltid ska vi vara det!
Jag är lyckligt lottad och tacksam över att ha en så fin, rolig och bästa vän, det är inte alla som har det.
Många här i världen, alldeles för många tyvärr, är ensamma. Det är hemskt.
Man ska värdesätta sina vänskapsband, inte ta de för givet. En dag kan det ta slut, utan förvarning. Sådant händer hela tiden, folk "glider ifrån" varandra.
Jag vet inte om jag precis tror på det uttrycket, att glida ifrån någon, det finns allra oftast en annan anledning.
Jag vet inte själv, jag är ingen lämnare. Jag har inte lämnat någon.
Håll era nära och kära i ett järngrepp, släpp inte om det börjar svikta!
Adina & jag har nog aldrig befunnit oss i den situationen tack och lov.
Jag är så glad att jag har henne, världens bästa vän!
DU ÄR BÄST, GLÖM ALDRIG DET!
Jag är här föralltid, din föralltid.
Jag älskar dig, glöm aldrig det. <3